Förtvivlad
Jag vet inte vad jag ska göra,jag har miljoner ideer för optimering men vet inte hur jag
ska kunna förmedla dom eftersom jag redan på förhand vet vilket liv det kommer att bli.
Förändringen skulle bli bra för alla och speciellt dom anställda,men men.
Börjar känns tyngre varje dag när jag ser hur det bara "hunsas" runt med människor.
Mina nära och kära har börjat reagera starkt på hur jag egentligen mår varje dag,visst jag är inte känd
för att skratta och le hela tiden.
Jag har bestämt mig för att tala med personalavdelningen sedan ska jag begära ett enskilt samtal
med min chef,innan jag bestämmer mig.
Har alltid älskat att jobba hårt och mycket men den känsla har totalt försvunnit.
Jag saknar verkligen det jag hade förut innan jag hamnade där jag är nu,på det gamla stället
var det strukturerat och ordning och reda.....här upplever jag oftast bara kaos
ska kunna förmedla dom eftersom jag redan på förhand vet vilket liv det kommer att bli.
Förändringen skulle bli bra för alla och speciellt dom anställda,men men.
Börjar känns tyngre varje dag när jag ser hur det bara "hunsas" runt med människor.
Mina nära och kära har börjat reagera starkt på hur jag egentligen mår varje dag,visst jag är inte känd
för att skratta och le hela tiden.
Jag har bestämt mig för att tala med personalavdelningen sedan ska jag begära ett enskilt samtal
med min chef,innan jag bestämmer mig.
Har alltid älskat att jobba hårt och mycket men den känsla har totalt försvunnit.
Jag saknar verkligen det jag hade förut innan jag hamnade där jag är nu,på det gamla stället
var det strukturerat och ordning och reda.....här upplever jag oftast bara kaos
